torsdag 26 juni 2014

JUNIDYGN VID MIDSOMMARTID....

Ett junidygn runt midsommar i Bergslagen 
 
                                                                                
Så trollskt är sommarnattens leende...
 
 
 
 
 Den vackra finska rosen väver in sina blommor i grinden vid torpet..
 
 
Rhondenderon......stavas nog inte så men fin är den.  
 
 
 
 
 
 Bada i viken....ja kallt som brrr men skönt!
 
 
 Skogsnävan visar sina vackra blad och famnar juninatten....
 
 
Irisen...längtans blåa blomma...kanske 
 
 
Vacker dörr i skogen... 
 
 
Den här vackra liljan brukar växa vid torpen.... 
 
 
 Syns knappt...men där ute simmar bävern....han tyckte inte alls om vårt sällskap.
 
 
 
Minns ni när man skulle få reda på om han med stort H älskade dig...då plocka man ett kronblad i taget.....älskar, älskar inte....
 
 
 
Som den skiraste och oskuldsfulla rena blomman..... 
 
 
 
 
 Här skulle jag fånga ovädret som kom över sjön....nog kom det allt
 
 
Så skönt det var att njuta vid tjärnen... 
 
 
 
 
 Aftonen kom sakta...men det blir mest som en mulen dag
 
 
Fullmånen lyser...insvept i dina starka armar..
 
 
 Inte en knott....bara lommens rop och fåglarnas sömniga kvitter och doften av våtmark....
 
 Dit bort i fjärran över vattnet.....dit skulle vi....fint så fint...det var..
 
 
 
 Hoppsan, vättens luva...men vart är han...
 
 
En trött men glad Skogsnäva som slumrade in under fällen....allt medan månen går vall över mon...
 
 
 
Rosa drömmar.....
 
 
Vildmannen.....det var nog honom jag drömde om efter att plockat sju sorters blommor och lagt under kudden....en obotlig naturromantiker....ja så är det!
 
Ja det gäller att ta vara på de ljusa juninätterna......så vackra, magiska och som man gömmer i hjärtats ask inför vintern.....

måndag 2 juni 2014

JUNI....redan här....

 
Sitter på bron och tittar ut över tjärnen efter en varm promenad med mina "flickor". De snusar och sover nu och bryr sig inte om något utan vilar sina små trötta tassar och snarkar inne i rummet. Det blänker och glittrar i vattnet, gökarna ropar, lommen likaså.....doften av syren.....du skulle komma och lukta på syrenen med mig...jag väntar....jag vet att du snart är här....Det prasslar i asparna när vinden leker och snor runt i löven. Skogsduvan lägger sin andra kull.... på ängen blommar snart Skogsnävorna, hundkexen vajar vita uppe vid dasset. Himlen är klarblå....där kommer Mickelräv för att norpa till sig lite bröd och en korv. Håkankråkan som är så tam blir utan så jag måste slänga ut en bit åt honom med. Bofinken kvittrar och ärlan fångar insekter och vippar iväg med hela näbben full för att mata de små. Tänk om man kunde fånga ett ögonblick av detta, frya bilden så att säga med dofter och läten och ta fram när nordan blåser kall....nej var här och nu, fånga dagen...slitet uttryck men ack så sant......
 
 
Se så vackert Löjtnantshjärtat blommar.....
 
 
Han kommer över mon...när syrenen blommar...
 
 
                                                                                 
                                       Pion.                                     
 
 
 
Tyckte det var så fint med fönstret och löjtnatshjärtan.
 
 
 
 
Tjärnen i kvällssol.....
 
 
 
Det gamla äppelträdet blommar raskt över, det har redan börjat singla ner blomblad till marken.
 
 
 
Man känner att livsandarna vaknar när naturen är så vacker nu...lite rufsig av allt det vackra...
 
 
Kom att tänka på en dikt nu när solen håller på att gå ned och natten kommer som min far läste mycket.
 
HEMBYGDENS HULDRA.
 
Hennes far är bland alfer den störste
i den nejd där min barndom förgått,
han är bergens och skogarnas förste,
och i Strandmora klint är hans slott-
 
Hon är barn, hon är jungfru att kalla;
hon är yngst i sitt fädernehus,
hon är vänast av syskonen alla
i sitt väsen av skymning och ljus.
 
Hennes läppar stå röda och ljuva,
hennes hår äe som solbrantens ström,
hennes öga är djupt som en gruva,
fullt av dunkel och längtan och dröm.
 
Hon bär smycken av silver och koppar,
av granar är livbältets lås,
men sitt bröst vill hon pryda med knoppar
och små blommor från backe och ås.
 
Det är tungsamt i bergsalar trånga,
där blir soltörsten sinnet för starkt.
Hela dagen hon älskar att gånga
i sin milsvida, härliga park.
 
Hon beser sina hjordar de fria-
där är älg, där är lekatt och räv;
och hon gluttar i grävsvinens stia
och i tranbon bland vide och säv.
 
Invid stranden av ödsliga Glimman
hennes eka står gömd i en vik,
och små årslag hörts plaska i dimman
under lommarnas kvällsliga skrik.
 
Jag har gått i de svärmande åren
i ditt fotspår på grön liten stig,
när det lopp som ett budskap i snåren
och all vildmarken hälsade dig.
 
Då stod vildrosen skärast om kinden,
då tog göken sin mjukaste ton,
då kom doften som rikast med vinden
ifrån vildbins och getingars bon.
 
Men jag ville dig hejda och säga;
Gå ej undan, du skygga, förbliv!
Dina ögons mystär vill jag äga
och dindrömskatt ur vildmarkens liv.
 
Du kan sägnerna, mörka och ljusa,
ifrån dalgång och glittrande brant.
Allt vad skogarna hemligast susa
är för dig som för ingen bekant.
 
Låt oss sitta där granarna gunga
över smultron på kolbottnens vall!
Jag vill höra dig tala och sjunga,
jag vill lyss, till dess dagen är all,
 
till dess skyarna slockna mot natten,
medan hyttornas lågor får färg,
och du flyr över lommarnas vatten
över älgarnes tallkrönta berg.
 
Erik-Axel Karlfeldt.
 
Jag är en obotlig naturromantiker, det är bara så.....
 
 
Nu är det bara att var ute så länge det bara går tills man ser solen gått ned bakom skogsranden....och sedan krypa ner i rena mjuka lakan och "vaggas" till sömns och höra lommen ropa över ensliga vatten och vinden som somnar i tallkronorna.....och vänta på han som kommer med syrenens doft.....