måndag 13 januari 2014

VILDMANNEN


Vildmannen....den här melodin har jag haft i mitt inre som bit för bit kommit fram. Jag som så många andra har anor från finnmarken. Ofta när jag gått i skogen så har jag funderat på vad han tänkte den reslige finnen då han kom upp på en höjd och spanade ut över den oändliga skogen med sina sjöar, tjärnar, myrar, berg och dalar....vinden som smekte hans garvade kind då han letade efter en plats  där han kunde slå sig ner i våra djupa skogar, svedja, sträva, och med sin sisu slita ett helt liv och slåss mot naturens många utmaningar...Den här visan är min hyllning till dem, och till de skogsmän som funnits i mitt liv och finns....jag kommer från en skogsmanssläkt så det är väl därför man inte kan vara utan sin skog och allt vad den ger mig. Anna

4 kommentarer:

  1. Sååå vackert :) Kram Marie

    SvaraRadera
  2. Så roligt att du tycker om det....Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Så fint du skriver, Anna Britta ! Och så fina bilder tillsammans med musiken ! Det är en härlig trakt vi lever i !
    Thomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad glad jag blir, det värmer mitt hjärta! Anna-

      Radera