VID DET GAMLA TORPET.....

 

Till en ledsagerska.

 

 

Du kom med en sommarbukett

kom från den gamla ängsmarken,

sökande efter fler blommor

långt från hårda allfartsvägen.

 

Du kom leende genom tunga grindstolpar,

ståtligt ställda åt sidan

för att markera din väg

in till hemmets trådgardiner:

en skir slöja mot ljuset,

ett klart mönster mot kvällningen.

 

Blommorna du plockat blev du,

blev rörelse, stillhet och värme.

--Så minns jag våra år av kärlek,

en bukett av blommor i den hand,

som skapar värden och innehåll.

 

Vid stuggaveln blommar syrener på nytt.

Prästkrage, mandelblom, vitpyrola och natt-

viol väntar på oss i nya stunder,

ända tills vår bukett av liv söker jord.

Kom att tänka på den här vackra dikten då jag stod i månljuset och tittade ut över de gamla ängarna som badade i den vackra skymning och månljus vid det gamla ödetorpet. Kanske satt mannen här och såg sin kvinna komma över ängarna med en bukett av de doftande blommorna.....

 

 

 

 

 

 

 

 

 Det är inte konstigt att vi folk i Norden blir lite vemodsfulla under sommaren, det nordiska kynnet, sommaren är vacker men så kort.......

 

EN KVÄLL VID "MIN" VACKRA TJÄRN.....

Under alla år här i skogen så har jag ofta återvänt till "min" vackra tjärn. Intill tjärnen ligger det gamla torpet som håller på att gå in i evigheten, naturen tar sakta tillbaka det i sitt kretslopp. Här uppe har jag upplevt många fina stunder....det är en plats som är nästan magisk....tog lite bilder.

På den här asplågan kan man sitta och se ut över den vackra tjärnen, höra lommens rop, se älgen dricka vatten, bäverns kamp med att ta ner sina aspar och höra skogen alla ljud och känna alla dofterna......

                                               

Här var en gång åkrar som brukades.

                                                                        

Tjärnen i aftonljus innan solen går ner....

Se så vacker den är i skymningen, som de vackraste av ögon är tjärnen,

lätt att drunkna i.

  

Så var den vackra kvällen till ända....

                                     

VITA SKOGSNÄVOR....

Var tvungen att visa de här vackra bilderna på vita Skogsnävor som mina kära vänner Marie och Roger skickade till mig från Fulufjäll-Sälen, tack......

                    De vita Skogsnävorna (Midsommarblomster) är vanligare ju längre upp
                    i landet man kommer.  

En vacker dikt av Dan Andersson

 

 

 

 VISA

Min kärlek föddes i lustfylld vår,

på stränder av lekfullt dansande vatten,

och vildhonung drack jag i ungdomens år

på ängar våta av dagg i natten.

Min kärlek föddes vid Paiso älv,

där laxarna hoppa och gäddorna jaga.

Där vart den en visa som sjöng sig själv,

en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,

pånyttfödd att locka och vinna,

den sjöng där all världen i vinrus går

och jord och himlar brinna.

Men aldrig mera älskar jag så

som i rosornas år, som vid Paisos vatten,

min kärlek är gammal och grå,

och hittar ej vildhonung mera i natten.

Av Dan Andersson (Svarta ballader 1917).

            Dan Anderssons dikter ligger mitt hjärta nära, minns när jag var med far antingen ute i skogen eller när vi åkte bil så deklamerade han alltid dikter och sjöng så man fick med sig det redan som litet knyte. Fast dikterna är gamla så har de alltid berört oss människor, om naturen, och funderingar över vår tid på jorden och om vad som finns" bortom bergen, blommorna och sången..... " Det finns så mycket vackra dikter som aldrig kommer fram men som kanske kan få oss att stanna upp i vår stressade tillvaro och får en tid av oss att läsas och fundera över.....

 

 

 

 

                                      

NÅGRA BILDER......

Har varit mycket ute i skogen den senaste tiden och njutit och "slagits" med knotten, myggen går an men knotten är besvärlig. Men hur som helst så har vi strosat runt i markerna och tagit lite foton, kan hända en del motiv återkommer, men det är favoritplatser som jag gärna besöker.

 

 

 

                                                              Skogsklockan.

                                            Det mulnade på och åskan kom snart med dunder
                                          och brak.          

                                                   Vacker infart till den lilla finnmarksbyn.

 

Då stod Vildrosen skärast om kinden...då tog

göken sin fagraste ton.......