fredag 31 maj 2013

INTÅG I JUNINATTEN OCH DOFT AV SYREN.....


Så är det då dags att famn in juninatten och alla dess dofter och mystik....nu skulle man sova på dagarna och vara vaken i de ljuvliga juninätterna. Vår nordiska sommar är så kort, när midsommaren är över så vänder ljuset så det gäller att ta till vara stunderna.....



                                   FOLKVISENATT

                       Lövsångarn drillar än i gröna gömmen,
                       när natten kommer med sitt silverdis
                       och gripande som blommorna i drömmen
                       är backens havsblå ärenpris.

                       Idyllen famnar gård och fält och beten
                       och löven stanna i den stora ron.
                       Men genom all den trygga lummigheten
                       drar darrande en oroston.

                       Du, unga svärmeri--det är ditt väder,
                       det är din stund att stiga upp och gå!
                       Du söker stigar ingen fot beträder
                       och skogssus ingen lyssnat på.

                       Konvaljedunklet vill du komma nära
                       och andas in dess dövande mystik.
                       För din skull speglas månens tunna skära
                       och vita björkar i en vik.

                       Vad väntar du? Den lust du eftersträvar
                       är bortom varje jordisk bröllopssäng.
                       Du dröjer kvar fast gryningsljuset svävar
                       kring stilla gräs på daggig äng

                       Snart skola åren all din längtan kuva.
                       Snart blåser hösten genom torra trän.
                       Och det är gott att stanna i det ljuva
                       folkvisenatt, som tonar hän.

                       Dikten är skriven av Gunnar Mascoll Silfverstolpe (Hemland, 1940)

.


                                            Liljekonvaljen med sin underbara doft.

                                                                                        
 
Skymning vid den gamla tjärnen.
 
 
Solen på väg ned i Bergslagen.
 
 
Så kom du då....och frågade om jag ville lukta på syrenerna med dig som varje år när den blommar,väl i din famn lät jag mig förföras av dig och den sensuella doften av syrenen och svepas i väg i nattens ljumma mantel.....
 
 

tisdag 21 maj 2013

NÅGRA FOTON FRÅN DEN SKÖNA MAJKVÄLLEN I BERGSLAGEN....


Tog en tur härom kvällen i den vackra majkvällen då hela naturen bjöd på konsert för både kropp och själ.


                                           Grönbosjön i kvällningen, lägg märke till de så kallade
                                          "vägarna" på sjön, det brukar betyda regn inom ett eller
                                           ett par dygn, och det slår aldrig fel.


                                          Sedan stannade vi vid Helgedomen ett naturreservat
                                          där bl.a finns tallar som är dryga 350 år gamla.
                                      
                                          "Det behövs ej präst och kyrka för att skapa en helgedom,
                                          det räcker med lommens skrik och hjortronblom...."

 
 
                                                          Här är en gammal milsten.


                                           Så går dagen till vila i aftonens famn...

                                        
                                          Här på andra sidan dammluckorna har vi tänkt att ta
                                          upp den gamla stigen på dryga 2 km efter den vackra
                                          Gränssjöns strand så den går ihop med Bergslagsleden.

 
                                           Det gamla smidda järnet på Masugnen.

                                        
                                           Älgben.....människans eller vargens verk, det är frågan..


                                          Sovande Vitsippor ( Anemone nemorosa).


                                          Den lilla ön i norra delen på Gränssjön.


                                          En sen kväll vid Gränssjön....så vackert det var....

 Godnatt från Skogsnävan......   

fredag 17 maj 2013

SKOGSRÅ....



I denna ljuvliga vårtid då livets strid, kamp för överlevnad och att föra sina gener vidare är som starkats så kommer jag osökt in på de nätter jag fick följa med min far och sova ute i skogen för att då dagen grydde uppleva orrspelen och livet i skogarna. Det är inte undra på att vi människor alltid tyckt att skogen är trolsk, mystisk och där man förr kunde få sinnet att se och uppleva det mest otroliga syner och ha respekt för det övernaturliga. Det är många minnen som kommer till mig då jag följde med min far och hur han berättade om de olika väsen som finns i skogarna och som man inte kan förklara. Ligger man ute i skogen så är det aldrig tyst, det prasslar, vinden spelar i topparna, det porlar i bäckarna, skogens konung glider fram och det kivas och leks, en aldrig sinande ström som våra sinnen tar till sig. Skogrået talades det mycket om förr, hon var en förförisk kvinna som kunde förtrolla männen, och vacker som få men med en ihålig rygg som var rutten som en rotvälta. Hon var ofta gäcksam, lättfotad, munter, retfull och fnissade och trallade då jägarna närmade sig och under de hårda tiderna vid milan kom hon ofta på besök. Kallades också för Skogsnuvan och fanns mycket i männens erotiska drömmar och hon var härskare över villebråden. Kom man i hennes våld kunde man bara bli befriad genom att skjuta efter henne med en kula som var inlindad av en bit av hennes hår. Hon lockade och fick ofta männen att gå vilse så hon kunde lura in honom i markerna för att älska med henne så mycket hon ville, och ofta orkade inte männen med hennes aldrig sinande lust. Hon kunde också vara en hjälpande hand vid det tunga arbetet vid milan, och den jägare hon tyckte om fick ofta fälla det bästa bytet. I Norrland sägs hon komma av vitterfolket. Hon har olika namn beroende på var i Sverige man är; ex skogsfrun, skogsrå, råndan, råhanna, landa m.m. I Bergslagen fanns bergfrun som varnade för olyckor som hotade gruvorna och hon kunde också visa var gruvådrorna gick. Det finns även något som kallas för Sjörået, även hon specialist på älskog, fiskaran på de stora vattnen kunde ofta se henne sitta på en sten lång borta på ett skär och kamma sitt långa böljande hår, och det ansågs att ett oväder var nära då. Ja det finns mycket att läsa om skogrået, det här är bara en liten inblick i hennes liv.....

                                                 SKOGSRÅ

Hennes mun är de ljummaste vindarnas källa och rösten ett valv som ekar av fågelstrupar. Hennes björkögon glittrar, hennes lindöron susar vid sommarens sjöar.

Hennes tankar är myror som vandrar fram över de vita molnen på himlen och molnen är hennes lugna, flyktiga känslor.

Hennes otaliga bröst är träskets mjukaste mossgula tuvor och hennes sköte liknar ett fågelbo mellan två kraftiga grenar eller en näckrostjärn med hundraåriga gäddor eller en blåklocka eller en doft av murknande trä...

Hon ger dig blickar med trollsländorna, hon ger dig kyssar med röda bär, hon smeker dig med sina späda grenar.

Hon är ett hem för alla som älskar hemlöst, en lya för nakna kroppar, en famn för barn som gått vilse och grova lemmar som vägarna brutit. Hon gömmer skuld eller oskuld utan att fråga.

Hennes andedräkt är frisk som ett lockrop och hennes väldiga kropp ligger orörd kvar när vandraren återvänder-men hennes själ flyr bort mellan träden och svarar alla som ropar....

Frågar du henne det som du helst av allt ville veta ger hon dig sanningens svar----din egen fråga tillbaka.


                          Dikten är skriven av Gunnar Ekelöf


                                              Tavlan är målad av Bibi Jonsson.


                                         En vandring vid Midtjärn i majkvällen.....
                                        

söndag 12 maj 2013

GÖKEN HAR KOMMIT....


Igår så hörde jag göken, eller gökarna ska jag säga. Jag ropa tillbaka och efter en stund när vi var upp på berget så kom ett par från olika håll. En slog sig ner i en torrtall och den andra i en grantopp men på behörigt avstånd. Göken i torrtallen kråmade sig och var nog den värsta att ropa. Det är så roligt att höra och se hur de flyger från träd till träd för att spana in sin rival. Jag försökte ta bilder men det blev på för långt håll med min kamera, har inget objektiv. Men jag lyckades ta några bilder på en av rävarna. Det är så otroligt vackert nu  ute i vår fagra natur med alla vitsippor i backarna, fåglarna och den skira grönskan som börjar visa sig, björken har fått "musöron".









                                                            Vårkänning av Dan Andersson
                                       
                                              Jag vet var spindlarna spänna
                                              i vassen nät över vattnet,
                                              var den skummaste dagningen dallrar
                                              i den blommande ljungens skogar.
                                              Jag har räknat bäckarnas dammar
                                              av korslagda, nerblåsta grenar,
                                              från kärrlandets mörkgula björkar-
                                              jag har sett var de unga uttrarna
                                              gå att jaga i grumliga vågor
                                              under lösa, gungande tuvor
                                              och gula vaggande land.
                                              Jag har känt det dunklaste dunkla,
                                              som lever och njuter och lider
                                              under gräsens flätade täcke,
                                              som kravlar och krälar och kryper
                                              och fångar och dödar och äter
                                              och avlar och dör för att leva
                                              pånyttfödd i kommande tider...
                                              Jag vet alla vägar för vattnet
                                              där de nyfödda bäckarna mumla,
                                              under mossornas multnande skogar,
                                              under böljande lövverk, som myllra
                                              av kvickhet och svartbrunt och maskvitt,
                                              som väntar på växande vingar
                                              till soldans i berglandets vår.
                                             
                                              Det visslar en bondtrygg stare,
                                              det skymtar en räv över mon,
                                              det hoppar en jagad hare-
                                              jag trampar en mask med skon.
                                              Jag blev väckt av liv som larmar-
                                              jag har vaknat i vårens armar,
                                              och fast hungrig jag strängat min lyra
                                              bland alarnas droppande blom,
                                              är jag rusig av vårens yra,
                                              där jag går i min fattigdom....

onsdag 8 maj 2013

En liten tur vid en tjärn....

Igår tog jag och mina flickor en tur norr om Kopparberg. Vi strosade på skogsstigar och insöp alla dofter och läten....en väldigt vacker eftermiddag. Vi satt oss vid en tjärn och tankarna gick till min käre vän som gått bort.....det var ett fantastiskt glitter i vattnet då solen smekte den lilla tjärnen och då kom jag att tänka på den vackra visan av Evert Taube ( men den handlar om havet) men ändå.......


                                          SÅ SKIMRANDE VAR ALDRIG HAVET.......

                                         Så skimrande var aldrig havet
                                         och stranden aldrig så befriande, fälten, ängarna och träden
                                         aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande,
                                         som när du gick vid min sida mot solnedgången,
                                         aftonen den underbara, då dina lockar dolde mig för världen,
                                         medan du dränkte alla mina sorger, älskling i din första kyss....

söndag 5 maj 2013

Blåsippan ute i backarna stå...


Idag så gick mina "flickor" och jag upp till min "systers" torp för att se om vägen var fri från snö så de kan komma upp och njuta av våren och slippa huvudstaden ett tag. Är alltid lika roligt när de kommer upp hit till Bergslagen efter vintern. Tog några bilder efter vägen. Nu i helgen har vi i Hammarbackens Hembygdsförening öppnat vårt Skogskafé, lite kyligt ännu men våren kommer och så även gästerna hoppas vi för att äta nygräddade våfflor med hjortronsylt från norr m.m.


Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.......sakta men säkert tittar de små fram i backen.

Tussilagon som även kallas Hästhov eller Hosthäva, man kan koka te av dem som sägs bota hosta därav namnet. Så underbart när de kommer och sträcker på sin lilla gula blomma för att låta sig smekas och värmas av solen.


Den här lilla krabaten väckte hundarnas intresse, den var på väg ner till Midtjärn för att leka, nu bubblar det och kokar i hela tjärnen av grodor och paddor, lite senare i år dock.

                                           
                                         Här har vi några krokusar som vågat sig fram
                                         och äntligen kan visa oss sina blommor

.
                                         Vit och ren som oskulden själ.....
 
 
Och så lite andra färger på Krokusen.
 
Och så en bild på Vitsippan.
 
 
En bild på Midtjärn som syns mellan träden.
 
 
 
Midtjärn, jag och min älskade Nalle.
 Skönt att få en kopp varm choklad och lyssna till en
ljudbok Lady Chatterlys älskare inläst av Sven Wolter.