GÖKEN HAR KOMMIT....

Igår så hörde jag göken, eller gökarna ska jag säga. Jag ropa tillbaka och efter en stund när vi var upp på berget så kom ett par från olika håll. En slog sig ner i en torrtall och den andra i en grantopp men på behörigt avstånd. Göken i torrtallen kråmade sig och var nog den värsta att ropa. Det är så roligt att höra och se hur de flyger från träd till träd för att spana in sin rival. Jag försökte ta bilder men det blev på för långt håll med min kamera, har inget objektiv. Men jag lyckades ta några bilder på en av rävarna. Det är så otroligt vackert nu  ute i vår fagra natur med alla vitsippor i backarna, fåglarna och den skira grönskan som börjar visa sig, björken har fått "musöron".

                                                            Vårkänning av Dan Andersson
                                       
                                              Jag vet var spindlarna spänna
                                              i vassen nät över vattnet,
                                              var den skummaste dagningen dallrar
                                              i den blommande ljungens skogar.
                                              Jag har räknat bäckarnas dammar
                                              av korslagda, nerblåsta grenar,
                                              från kärrlandets mörkgula björkar-
                                              jag har sett var de unga uttrarna
                                              gå att jaga i grumliga vågor
                                              under lösa, gungande tuvor
                                              och gula vaggande land.
                                              Jag har känt det dunklaste dunkla,
                                              som lever och njuter och lider
                                              under gräsens flätade täcke,
                                              som kravlar och krälar och kryper
                                              och fångar och dödar och äter
                                              och avlar och dör för att leva
                                              pånyttfödd i kommande tider...
                                              Jag vet alla vägar för vattnet
                                              där de nyfödda bäckarna mumla,
                                              under mossornas multnande skogar,
                                              under böljande lövverk, som myllra
                                              av kvickhet och svartbrunt och maskvitt,
                                              som väntar på växande vingar
                                              till soldans i berglandets vår.
                                             
                                              Det visslar en bondtrygg stare,
                                              det skymtar en räv över mon,
                                              det hoppar en jagad hare-
                                              jag trampar en mask med skon.
                                              Jag blev väckt av liv som larmar-
                                              jag har vaknat i vårens armar,
                                              och fast hungrig jag strängat min lyra
                                              bland alarnas droppande blom,
                                              är jag rusig av vårens yra,
                                              där jag går i min fattigdom....