Granen

Idag när jag och hundarna gick en promenad vid stugan så fick jag se att en gran redan börjat strinta. På vårvintern så släpper granen det yttersta på sina grenar när det börjar bli dagsmeja ute. Ordet strinta har jag hört från far och farfar, skulle vara en gammal norrländsk skogsterm.
Ja om granen kan man säga mycket. Den bli dryga fyrtio meter, men det har funnits exemplar på c:a femtio meter. I norr är den "slokigare" som beror på att de är anpassade för mycket snö. Ordet Gran är ett germanskt ord för spetsig eller liknande. Olika namn kan den också ha i folkmun pga dess form bl.a tårgran, klotgran, ormgran, bordsgran, pelargran m.m. Sådana granar som var lite annorlunda kunde folk hägna in och där offrade man en slant eller bön om kärlek, bli väk tandvärken eller annat du ville få i ditt liv eller bli av med. Det sägs att den som sågade ner en sådan skulle få alla sjukdomar på sig som folk försökt att bli av med. Sedan att ha julgran kommer från Tyskland och kom så småningom att först hamna på våra slott där de prydde gårdsplanen, på 1800-talet flyttade den in och fanns i var mans hus. Man prydde även gårdsplanen vid bröllop och begravningar. Äktenskapet skulle bli lyckligt för granens gröna barr. Till många begravningar var stegen man gick till sista vilan strödd med hackat granris stod även granbuskar och toppar brutna i riktning mot kyrkan. Då värnade de gröna barren mot alla onda makter som annars kunde komma i i en vilsen själ.Omkring 3000 år före Kristus födelse var klimatet gynsamt så granen kunde göra sitt intåg över norska och svenska halvön, och idag är den vårt vanligaste trädslag. Han och honblommor växer på samma träd. Blommorna slår ut på försommaren ( den finska romanen Sången om den eldröda blomman titeln är granens blomma). Det kala fröt under de röda honblommorna befruktas, hårdnar genom en förvandling till kottar. När den släpper sina frön ur kotten så är der smaskens för, möss, ekorrar, hackspettar, korsnäbbar m.fl. Av granen görs pappersmassa, möbler, husbyggen, fartygsmaster, telefonstolpar, flaggstänger, takspån m.m. Barken var rik på garvsyror som man använde inom skinnberedning. Av gamla långsamt växande granar får du den vackraste klang i en fiol. Sameran gjorde båtar av gran, lätta att bära. Vem minns inte när man fick tuggkåda, skulle vara som tuggummi. Man kunde bota hosta med att ta en bit kåda varje morgon. Jag har en väderpinne av gran som man kan spå väder med. Den pekar upp om det blir klart och uppehåll men ner vid regn, men på något sätt är min pinne tvärtom, tänkte nog inte på det när jag satt upp den. Den fick jag av Gunnar Hellström nu dryga nittio som arbetat i skogen här uppe i Hammarbacken. Ja det finns massor att skriva om granen. Själv kan jag inte vara utan min Skogs och Granhonung varje morgon, den är ljuvlig. Kom också att tänka på ett gammalt ordspråk; Den som lyss till skogen sus får annat arv än den som föds vid en gata. Det ligger mycket i det. Tänk på rötterna på en gran, det finns hur många olika former och hur de slingrar sig över, under, på hällar, skrevor för att stå stark när stormarna rasar.