Julafton 2012

Här är några fler bilder från julaftonen 2012

Det var här jag njöt vid dammluckorna i somras

när jag skurade mina trasmattor med grönsåpa....luktar så gott.

Minns det ljumma vattnet runt mina ben när jag

vadade ut och solen som sken från en klarblå himmel

                                      Här är jag hos grannen på julkaffet, bordet skulle snart
                                     fyllas med diverse goda läckerheter, mycket gott och trevligt.

  

                                       Måste ta med en bild på min kära lilla kisse Mina,
                                       uppkallad efter min farmor Wilhelmina som var liten
                                       och mörk.

Julen 2012

Ja då var julen 2012 snart lagd till historien, har haft en lugn och skön jul här uppe i skogen. Tagit promenader mellan snöandet med mina små hundar fast de ser ut som snöbollar med all snö som fastnar i deras lurviga päls och kan inte ta sig fram överallt med sina korta ben. Julaftonen var jag bjuden på eftermiddagskaffe hos grannen som hade dukat upp en massa gott, en trevlig och gemytlig stund. Var bjuden till släkt och vänner men valde en stilla jul här uppe fjärran från vimlets yra som man säger. Tog några bilder som det såg ut på julaftonen.

Håll mitt hjärta håll min själ.......solnedgång vid Midtjärnstorp. Man kan bara önska att alla håller sin väg öppen till sitt hjärta för både att ge och ta emot...

                                      Julafton i Midtjärnstorp, går åt en hel del fågelmat och så
                                     till rävarna och tomten som måste ha sitt.

                                         
                                         Här är jag nere vid forsen i Hammarbacken.
                            

                                       Så här mycket snö hade det kommit till julafton, det
                                  är Kottstugan som syns på andra sidan forsen. Det dröjer
                                  inte länge förrän man kan sitta och lyssna på vårfåglarna...

                                         Se sådana fina formationer som vattnet skapar när
                                       det forsar fram.  

                                                                                                                     
                                      

Det lackar mot jul

Ja nu börjar julen komma allt närmare, all stress och jäkt känns rätt avlägset här uppe i de tysta skogarna, men jag måste väl fram till civilisationen och proviantera upp lite. Julgranen har jag huggit och klätt, den tindrar så vackert. Får man bara lite lutfisk, Janssons Frestelse och lite småplock så är julen här och bra TVprogram naturligtvis. Utanför mitt fönster samlas ett gäng "grabbar" som ska ut och jaga. Mina flickor (hundarna Åsa, Frida och Mimmi) var ut i morse och uträttade sina behov, men nu ligger de och sover och snarkar och bryr sig inte om ifall julen kommer eller inte, men det blir väl i alla fall några små paket med gott i åt dem, leverpastej eller nåt annat nam-nam. Staden får nog vänta någon dag, jag tar en vända ut i skogen i stället, skulle städa men det finns ju kvar.

13 dec 2012

 

Så här före jul tänker man mycket på hur det var när man som barn väntade på att tomten skulle komma. På den tiden samlades hela släkten vissa år hos oss och vissa hos min faster. Det var många skogspromenader och hade man farfar med så var det med stor spänning att gå till skogs så även med min far och farbror Anders. Som de skogsmän de var och kom från Norrland så berättade de mycket om skogens väsen och däribland om tomten. Farfar kunde stanna upp och säga - tyst, titta, såg du den lilla tomten bakom trädet, eller såg du luvan som stack upp bakom stenen, det var så spännande allt detta. Och han talade om att tomten gick utanför stugknuten och uthusen och bodde i höet på skullen. Den gamla gårdstomten det har inget med vår jultomte att göra, utan gårdstomten han skyddade gården och såg till att det växte på åkrar och ängar. Tomten kunde ha bott på samma gård i flera hundra år, kunde även bo vid en såg, smedja eller gruvor. Han var inte större än ett barn till växten och klädd i slitna vadmalskläder, röd luva men även grå. Oftast hade han skägg. Gårdstomten kunde vara vresig och sur och bodde själv. Han kunde dela ut en örfil åt den som inte skötte sig. Han skötte gårdens djur, hjälpte till med det mesta, men man såg honom bara för ett ögonblick eller bara hörde honom. Som tack för allt slit under året så skulle man sätta ut en stor skål med gröt med en rejäl smörklick i. Jag fick alltid i uppgift att ge tomten det, eller någon av mina kusiner. Och nog var man förundrad dagen därpå när skålen var tom......ja om det var tomten eller räven det vet jag inte än idag.....hm

Kalas

 

 

Blev bjuden på kalas häromdagen då en av mina väninnors barn (vuxna nu) fyllde år.Kunde inte låta bli att visa er den fina tårtan. Har aldrig smakat svart marzipan, men det var inte dumt.

Nobeldagen 10 december 2012

Idag tog jag med mig Åsa, den av mina små hundar som kan pulsa bäst i snön, de andra har så korta ben så de försvinner i snön men så bar det iväg på julgransjakt. Åsa var mer intresserad av ett par dygn gammalt älgspår än att följa med och irra uppe på ett berg och leta gran. Konstigt, jag hade tittat ut granen redan under sommaren, men sedan när man väl ser den så duger den inte utan då blir det till att spana in en annan. Men efter mycket pulsande så hittade vi till slut en som får dög, det är ett måste för mig att ha julgran. Då är det mysigt om bara man har den, TV med bra program och lite lax , Janssons frestelse, julmust och lite annat smått och gott så är det jul under takåsen. Tog lite bilder också.

Det blev nästan kväller innan granen var huggen, som synes så är det lite snö i alla fall runt stugan.

Se så vackert hus jag passerade i Bergslagsskogen, så fint med glimmande ljusslingor och stakar i fönstren.

Man kunde riktigt känna doften av nybakat saffransbröd, kanske nystekta köttbullar och annat gott när jag passerade torpet i skogen.....tror jag såg skymten av en liten tomte i grå kläder och röd luva  nerdragen till näsan och med alldeles för stora läderkängor. Han har nog mycket att pyssla med nu före jul.

7:e december

Här är en bild från Andsjön innan det sista snöfallet kom, men man kände att det låg i luften,att snön skulle komma.

Den här bilden är också från Andsjön och tagen vid samma tillfälle.

Lite kallt vid stugan, men skönt med en långpromenad uppåt Gladtjärn med mina hundar.

En blöt och lurvig liten Åsa efter en promenad mot Gladtjärn, sedan åkte vi en tur med bilen och värmde oss.Åsa vill gärna sitta själv i framsätet.

7:e december

Den 7 december innan solen bäddar ner sina svaga strålar för natten.....
Tog en liten kort promenad runt stigen vid forsen i Hammarbacken innan jag skulle in och
baka Hammarbacksrufsor, ja saffransbullar som sedan ska penslas smält smör på och doppas i socker. Vi har Adventsgröt i Hammarbackens Hembygdsförening på söndag, så jag hoppas dom blir att smaka gott. Den värsta kylan har lagt sig för den här gången, men det har varit bortåt 25 minus.Tog några bilder innan mörkret föll.

Här är vi på vår lilla natur och kulturstig, det är konstigt så ofta man går här men ändå så visar naturen sig i olika ljus, väder och man upptäcker alltid något nytt.

Utsikt över Gränssjön vid dammluckorna, här på bänken är det många suttit och njutit i vårt vackra Bergslagen.

Här försökte jag böja mig över staketet för att fånga en bild på vattnets kraft genom dammluckorna, svårt att få det fint på bild när fotografen inte är så kunnig, men det var i alla fall vackert, man förundras över vattnets förmåga med kylans hjälp hur det kan bli så vackra formationer.

 

Så var det dags att gå in och börja med bullbaket under takåsarna, skönt med lite luft före.
Väl inne så var det dags att fundera var receptet tagit vägen....

En vandring under stjärnorna...

Ja idag skriver vi 1 december, tiden går så fort, allt för fort! Mot kvällningen tog mina hundar och jag en vandring under stjärnorna och månen. Mina rävar som har varit runt stugan hela tiden är fortfarande trogna mig. När vi nu vandrade uppåt Gladtjärn så vem kom efter oss och följde med, jo en av rävarna. Rätt som det var bar det av in i skogen några minuter för att sedan åter igen följa oss i spåren men på behörigt avstånd för hundarnas skull, annars blir det "liv i luckan". När vi sedan vände så måste han suttit gömd och väntat, för efter en stund var han åter efter oss. De fick i alla fall lite bröd ikväll, kanske inte det bästa i matväg för en räv, men lite omväxling mot vad de annars fångar och äter så det fick väl duga.När man går så här under stjärnhimlen så blir man ödmjuk inför det stora alltet. Här fjärran från storstadslarm, stress och jäkt kan man gå och bara lyssna på tystnaden, det är livskvalité´för mig. Får mig att tänka på Nils Parlings visa om Finnbäcks-Lars under stjärnorna, där första versen går;

När en går så här en kväll ifa arbete å hem
å en känner slite värka djupt i rygg å skröv å lem,
ä dä så skönt när mörkre faller,fast en bare halvvägs ä,
att uppå himmelen små lykter vandrer mä....

Jag kan varmt rekommendera att ni läser Nils Parling, han har skrivit så många bra böcker om både livet här i Bergslagen och i Alaska m.m. Likaså Helmer Linderholm har också skrivit mycket bra om våra trakter. Och jag får inte glömma allas vår Dan Andersson, så mycket vackert han gjorde. Han jobbade för övrigt en liten period åt min farfar som då var Kronojägare i Malingsbo.

                                          En vinterbild från Midtjärn.

                                          Lavan hänger som tomteskägg på grenen.

                                         Elias kvarnsten inbäddad i snö.

                                         Blev inga bilder i kvällningen, men vackert var det...
                                        

                                         Människans hem  (en dikt av Erik Blomberg)

                                        Nu är det natt över jorden,
                                        Darrande stjärna, gläns!
                                        Världarna vandra så fjärran,
                                        Mörkret är utan gräns.

                                        Marken och mullen och mörkret,
                                        varför älskar jag dem?
                                        Stjärnorna vandra så fjärran,
                                        Jorden är människans hem.