Så här före jul tänker man mycket på hur det var när man som barn väntade på att tomten skulle komma. På den tiden samlades hela släkten vissa år hos oss och vissa hos min faster. Det var många skogspromenader och hade man farfar med så var det med stor spänning att gå till skogs så även med min far och farbror Anders. Som de skogsmän de var och kom från Norrland så berättade de mycket om skogens väsen och däribland om tomten. Farfar kunde stanna upp och säga - tyst, titta, såg du den lilla tomten bakom trädet, eller såg du luvan som stack upp bakom stenen, det var så spännande allt detta. Och han talade om att tomten gick utanför stugknuten och uthusen och bodde i höet på skullen. Den gamla gårdstomten det har inget med vår jultomte att göra, utan gårdstomten han skyddade gården och såg till att det växte på åkrar och ängar. Tomten kunde ha bott på samma gård i flera hundra år, kunde även bo vid en såg, smedja eller gruvor. Han var inte större än ett barn till växten och klädd i slitna vadmalskläder, röd luva men även grå. Oftast hade han skägg. Gårdstomten kunde vara vresig och sur och bodde själv. Han kunde dela ut en örfil åt den som inte skötte sig. Han skötte gårdens djur, hjälpte till med det mesta, men man såg honom bara för ett ögonblick eller bara hörde honom. Som tack för allt slit under året så skulle man sätta ut en stor skål med gröt med en rejäl smörklick i. Jag fick alltid i uppgift att ge tomten det, eller någon av mina kusiner. Och nog var man förundrad dagen därpå när skålen var tom......ja om det var tomten eller räven det vet jag inte än idag.....hm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar