Skogen som försvann....

När jag kom hit till Hammarbacksskogarna på 80-talet så var det så mycket skog, men nu går allt i en rasande fart med att ta ner så mycket som möjligt, jag har full förståelse att skogen inte kan stå i all evighet, men det är med sorg i hjärtat man ser  skogen susa förbi på de stora tunga timmerbilarna som kör skytteltrafik, alla de platser man besökt genom åren är nu skövlat och borta, det blir sig aldrig likt igen. Om man tänker på den gamla furan som stått i så många år och som både växter och djur varit beroende av bara kapas ner i en sekund, och alla  betingelser för de minsta kryp, växter och vatten förändras för all framtid.