Ja, tiden bara försvinner som sandkorn genom fingrarna. Det har varit mycket ett tag nu men nu så måste jag dela med mig av höstens bilder. Älgjakten är i full gång och livet far allt längre in i de djupa skogarna med flämtande mule...Jag är född och uppvuxen med jakt, skog, fiske och kärleken till skogen, vatttnet jag hela naturen. Jag saknar de stunder jag tillbringade med min far på jakter, fiske, vandringar och alla de härliga "gubbarna" som jobbade i skogen, det är en gåva att fått möta dessa människor, många i andras ögon lite udda men som visste "var haren har sin gång" som man säger och hade så mycket kunskap och som kunde berätta om skogen, människorna och hur livet var.....många gånger hårt med både blod svett och tårar.... alla dessa levnadsöden...man bär med dem i sitt inre..Ska väl inte bli för melankolisk.. jag tycker mycket om hösten, allt lugnar liksom ner sig och går tillbaka i naturen...en skön stillhet på något vis. Men när man står och tittar upp mot himlen och ser tranorna, svanarna och gässen flyga söderut så kommer en liten tår...det har det gjort sedan barnsben...tänker på DAN ANDERSSONS dikt;
GÄSSEN FLYTTA
När de gamla såren heta tära,
när di kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Men man får hoppas att våren kommer åter och att de återvänder till vår kalla nord...
Här blåste det upp till isiga höstvindar...och löven faller mot marken som tårar....
Lönnlöv i blåsten.
Den vackra rönnen....vacker med vita blommor som en vit brud och sedan bären som rubiner..
Glimmen blommar än hos min så saknade kära vän....
Här har jag och mina hundar dragit iväg ut på en mosse...
Klafs, klafs...inte bra att kliva ner sig här inte...
Myrar och mossar
Svårt att återge här men daggen glimmar i solen så vackert på tuvorna eller (Jordbänningar) som de kallade dem.
En och annan färgklick.
Vettens mössa kanske..
En tur kring den lilla sjön..
Då blev det kväll på den dagen med...och solen bäddar ner sig i aftonens famn.
Flammande blåbärsris.
Skogsvatten.
Åh dessa bäckar, forsar...ja vatten som ständigt porlar så rogivande och vackert för din själ...
Guld som glimmar
Hög klar luft, blåaste himmel...fyll lungorna och njut.
Vägen hem är mycket lång och ingen har jag mött..nu blir kvällarna kyliga och sena....( Höstvisa av Tove Jansson).
Lärk från Sibirien...eller Sibirisk svarttall ???
Det finns många vattenfyllda gruvhål i Bergslagen...
Ja i år har det verkligen varit rikligt med svamp överallt...
Lommen har flyttat...det är tyst....hoppas den återkommer med våren, men tyvärr har den minskat i antal i våra sjöar.....så sorgligt..
Obotlig naturromantiker...hittade en dikt jag skrev i tonåren....barnslig och naiv men här är den...
ARTONTAGGAREN
En dag skall vi mötas i skogen
vandra sida vid sida i de djupaste salar.
Jag ska vara dig evigt trogen
Vi skall färdas bland sjöar och dalar.
Vi tänder en eld vid vårt läger
Somnar trötta av kärlekens rus.
Vi ska akta det som vi äger
Och vaggas in i drömmarnas land vid forsen brus.
När vi vaknar i gryningens timma
dansar älvorna så vackert för oss
Men sakta så sakta de försvinna
Vi ser solen gå upp som ett lysnade bloss
Vi smyger på myrar och kullar
dricker vatten som porlar och dansar
Vi ser på när små rävungar leker
i tuvor, stenar och grönt.
Vi ser storälgen komma och dricka
hör hur lommen sitt skrik sänder ut
Här hörs inga klockor som tickar
Åh, Gud låt det aldrig ta slut....
SKOGSNÄVAN.
