23 februari

 

Idag har jag rensat lite skräp och eldat upp. Hundarna busade och höll igång hela tiden, törs inte lämna dem ensamma ute då det stryker både varg och lo runt knutarna. Har sett spår av både och så det är bäst man är på sin vakt. Visserligen har det funnits och finns varg, lo, björn (och även järv på besök här ibland) men man får passa de små ulltussarna.

Frida tyckte nog det var dags efter några timmar att matte och hennes "systrar" skulle värma sig med en kopp kaffe, så blev det men vi tog lite bilder innan vi kröp in i värmen.

Här är en vinterbild på den gamla fina bron intill oxstallet som nu är en ruin, mycket fin och tänk vilket hantverk.

Kan inte låta bli att ta en bild av forsen i Hammarbacken, är så förtjust i vad kylan, snön, isen och naturen kan göra så vackra konstverk.

Här är ännu ett prov på vad naturen kan visa upp i konstväg, en kompis till mig och jag döpte det här till  HUVUDLÖST FÖRÄLSKAD I HAMMARBACKEN.....allt i betraktarens öga...

Ja nu är vi inne, fikat och funderar lite på vad man ska hitta på, men det blir nog en TV-kväll nu när man är lite kulen.

En liten smygtitt på att våren är i antågande.......

 

Igår när vi tog en promenad i skogen så kunde man ana att det börjar gå mot ljusare tider... fåglarna spelar lite mer och man kan känna den där doften som är speciell, ja det är den under alla årstider...granen har börjat strinta lite, men jag hörde orrarna spela, och då ska det bli snö, och mycket riktigt så fick vi lite idag.Ja det är mycket snö som ska ner innan Kung Bore kryper under sitt täcke igen. Blev så road av mina rävar som nu följt mig sedan de var små. Igår när jag skulle gå runt huset och lägga ut lite mat så stod Micke där, han som är tamast, han stannade tittade på mig och jag lockade på honom som jag gjort sedan de var små....sakta, sakta kom han fram när jag sträckte ut handen med en sockerkakshalva i, och kvickt som en blixt tog han den och sedan bardet iväg....tyvärr hade jag ingen kamera med men får väl hoppas det blir fler tillfällen. I natt strök alla tre runt här och skrek, kanske ville de har mer sockerkaka eller så börjar de snart att kolla efter partners för att föra släktet vidare.Mina hundar hade svårt att sova och jag med för de gruffade och skällde när rävarna skrek.

                                    Hammarbackens Skogskafé tillika Hembygdsföreningens lokal.
                                   

                                         Här har jag tagit på mig fasters ryssmössa, men gissa
                                         vilka som snodde den och lekte med..........jo mina hundar
                                         med Åsa i spetsen för det hela. Men ingen skada skedd, den
                                         höll.

Träd på boplatser....

Här i Hammarbacken finns ett gammalt Skogvaktarboställe med en tillhörande "park" av olika trädarter. Blan annat bok, sibirisk gran, skogslind m.fl. Många Jägmästare, Kronojägare och Skogvaktare planterade olika och lite udda träd på sina boställen, och som inte är så vanliga i den växtzonen. På Hällsjötorp finns lärkar som är stora som sitter i rad och även en rad med gamla bokar.Det bodde en Skogvaktare där och det förklarar saken. Hade kontakt med en Jägmästare Kardell som forskar på bok och som passerade Hällsjötorp och tog kontakt med mig om detta. Min far var bl.a. i tjänst på Öster-Malma, Linköpings revir. Han tog då upp ek, bok och olika trädslag och satte, en del tog sig och är idag kvar, men en del klarade inte omställningen.Min farfar satt bok när han kom från Norrland och ner till Malingsbo, och det som jag sett är kvar är i Södra Kloten där min farmors kusins mor Anna-Britta bodde, de står som en liten allé där. Det här har berättats för mig av far och farfar så det förklarar varför det finns lite udda träd på en del ställen, och sedan kan de dyka upp på andra ställen pga självföryngring.....

                                         Här är en bild som jag tog i Hammarbacken av de
                                         stora bokarna där underifrån.

Tallen

Lite smått och gott om tallen.....

                                                
Till Sverige invandrade Pinus silvertris efter istiden och fann sig väl till rätta här. Den behöver inte mycket näringsämnen för att slå rot, ex på myrar och bergsskrevor deär den växer långsamt. En martall som är en man hög kan vara lika gammal som en tjugofem meter fura som växt i god jord och ljus. Tallen kan bli många hundra år, finns en här på skogen som var liten planta då då Gustav Wasa regerade. Under försommaren sprids de solgula hanblomställningarna sitt pollen. Honblomman liknar pepperkorn och sitter i spetsen på årsskotten. Efter pollineringen bildas en liten mörkgrön kotte, som efter vinter och under sommaren befruktas, växer ut till full storlek och sedan mogen att sprida sina frön.Tallens yttersta fina rottrådar lever i samlevnad med en del svamparnas så kallade rötter ( mykorrhizatrådar) så runt en tall kan du hitta bl.a smörsoppen som är en god matsvamp och en del kremlor. Det sägs i folktron att tallen hörde till trollen och häxornas värld och nåde den som fällde en sådan, de skulle straffas av de underjordiska. Förr fanns det stora tallar efter resvägarna där många stannade och vilade och tog sig en sup, därav namnet suptallar. Tallar som var stora och stod ensamma kunde bli "bortsättarträd" där man tog en träflisa och skrapade på en böld, tandvärk eller där man hade ont och satte sedan flisan i tallen och då skulle man bli av med det onda. Många masurbjörkar har folk trott varit böldtallar som folk satt sina onda bölder i.  Tallen har används till olika medikamenter, tallstrunt ( ett gammalt ord för årsskott), de är saftiga och jätterika på C-vitaminer som man botade kroppen med. Minns när jag var liten så skulle man tugga i sig det för det var nyttigt. Min gammelfarfar badade mycket i tall barrsolja, och det är verkligen skönt. Fanns att köpa på Apoteket förr Enkars tallbarrsolja som man blev så len och skön i kroppen av. Man kunde bota skjörbjugg och det användes av svenska handels och örloggsflottan. Att krydda brännvinet med tallstrunt och gröna kottar ska vara rena dynamiten för hälsan. Furan är den mest utnyttjade träslaget inom skogsindustrin, råvara för pappersmassa, byggnationer, panelväggar, slipers, möbler m.m. och inom kemiska industrin får du tjära, terpentin, ättikssyra, aceton, träsprit, harts m.m.
Och alla har väl hört om tjärdalar där under mo och mossa som pyr kommer så småningom den svarta tjäran rinnande. Ordet tall sägs komma från ett indoeuropeiskt ord tolna som ska betyda "som stiger mot skyn" men som man också kallade eken från början. Tjäran var en av vårt lands viktigaste exportvara från 1400-talet och fram till de stålbyggda fartygen började komma. Tallen kallade ofta för Kungaträdet. Här är en strof ur Verner von Heidenstams målande dikt om Tiveden;

                                         Hör furornas dova sorgemusik
                                         med förstämda trummor och tubor i moll,
                                         med blåkullahymn med suckar och skrik
                                         i ödemarken diktad av troll!

På min fars Kronojägaruniform så sitter ett förgyllt märke med statens tre kronor och på högra sidan en tallkvist och på den vänstra en ekkvist och båda grenar ut från ett skovelhorn av älg. Ja det finns mycket att skriva om våra träd, kan vara roligt att få dela med sig av en del.

Saknaden av en kär vän.....

En mycket kär vän har gått bort......och saknaden är för mig mycket stor.

Stig var ett äkta naturbarn, född i de djupa skogarna, en riktig arbetskarl, skicklig jägare, fiskare och skicklig skogsman. Han var plikttrogen, noggrann och fanns alltid där både på det privata planet som i sitt jobb och i vår hembygdsförening. Sitt barndomshem tillika skogsbruk var hans allt. Jag har känt honom sedan 1982 då han jobbade som Skogsförman åt Domänverket, senare Sveaskog. Han ställde alltid upp för allt och alla. Vi har genom åren kommit varandra väldigt nära.....tack Stig för allt Du gav mig......och jag ska bädda ner ditt minne djupt i mitt hjärta......och vårda det med ömhet......



Här står Stig med en gädda han tog här i

Gränssjön på 80-talet den vägde 12,6 kg.



Den här 14-taggaren fällde han vid

Bockhälla under älgjakten 2009.

Här sitter Stig och skär fläsk till Kolbullarna

som vi hade vid En dag vid forsen 2012.  

Låt Din själ få sväva över skogarna, bergen och dalarna,

över dina barndoms stigar och jaktmarker.

 

Låt skogen famna Dig varsamt och bädda in Dig i

evighetens sommar........

 Anna-Britta (Skogsnävan)

Foton i vintern

                           Se, vilken stor och ståtlig gran som vi har här i Hammarbacken.

                                       Den gamla björken är inte så liten den heller, men
                                       börjar bli lite till åren.

Nej nu ska jag ta kväller som man säger, men det har varit

                                  en rolig men intensiv helg under årets Vinterspår.

Vinterspår.....

Hammarbackens Hembygdsförening vilken jag är ordförande i har nu i helgen haft något som
kallas för Vinterspår. Det inom Lindesbergs kommun där olika kulturprojekt  växer fram utifrån deltagarnas egna visioner som det står på broschyren. Vi har traditionsenligt hemlagad Älgsoppa, Bergslagssmörgås, Hammarbacksrufsor och annat gott som man kan smörja kråset med. Underbart vackert bildspel från naturen här i Bergslagen tagna av Stefan Helsing. Storytellern Taina Luodelahti berättade ur Kalevala och vår egen Anders Luth berättade några roliga historier. Det har varit en givande helg med mycket trevliga möten med människor från olika håll som hittat upp i skogen.

När jag ändå nämner ordet Vinterspår så runt om huset och de andra byggnaderna så har vargen varit, troligen två stycken och satt sina avtryck i snön........Ja här uppe i tassemarkerna finns det både varg, björn och lo.